Filtar , som en av de sängkläder som folk är mycket bekanta med, har alltid varit en av de viktigaste dagliga nödvändigheterna för människor. Särskilt på vintern och sommaren behövs tjocka och varma filtar på vintern och lätta och svala filtar på sommaren. Man kan säga att filtar är väldigt viktiga för våra liv. Filttygsfabriken kommer kortfattat att presentera typerna av filttyger.

1. Animalisk fiber. Animaliska fibrer inkluderar främst. Ull, mohair, kaninhår, kashmir, kamelhår, yakhår, etc. Bland de många filtmaterialen är animaliska fiberfiltar de mest populära och de bästa eftersom animaliska fiberfiltar också är dyra på marknaden. Animalfiberfilten har bra värmebevarande och är mycket mjuk och bekväm i kontakt med mänsklig hud. Animaliska fibrer är tätt vävda, elastiska och mycket hållbara.

2. Nylon. Nylon är det kinesiska namnet för syntetisk nylon. Översättningsnamnet kallas också "nylon" och "nylon", och det vetenskapliga namnet är polyamidfiber, det vill säga nylon. Den har god hållfasthet och nötningsbeständighet, rankad först bland alla fibrer. Hygroskopiciteten hos nylontyger är en utmärkt variation bland syntetfibertyger. Polyamid har dålig luftgenomsläpplighet och är benägen att få statisk elektricitet.

3. Spandex. Spandex är handelsnamnet för elastisk polyuretanfiber i mitt land. Spandex startade industriell produktion 1959, huvudsakligen vävda stretchtyger. Vanligtvis spins spandexfilament och andra fibrer till kärnspunnen garn för vävning. Den kan användas för att tillverka alla typer av underkläder, badkläder, strumpbyxor, jeans, sportkläder, bältesresårer etc. Kläderna av spandex är bekväma att bära och kan anpassa sig till deformationsbehoven hos olika delar av människokroppen. kroppen, och kan minska känslan av att kläderna sitter fast på kroppen.

4. Vinylon. Vinylon är handelsnamnet för polyvinylacetalfiber, även kallad vinyl. Dess egenskaper är nära bomullens, och den kallas "syntetisk bomull". Det är den mest hygroskopiska varianten av befintliga syntetiska fibrer. Vinylon tillverkades i Tyskland på 1930-talet, men det är inte resistent mot varmt vatten och används främst för kirurgiska suturer.